|
|
Recensioner | |
|
|
Han är en mästare på accordeon Kan klassisk musik framföras på dragspel? Det finns säkert delade meningar om det, men Kallis Bengtsson visar med råge att det går, nu när han spelar för en fascinerad publik i Växjö domkyrka. Han är en mästare på accordeon, som är ett dragspel med melodibas, det vill säga att bastonerna är helt fria och inte frambringar färdigt inlagda treklanger. Petersson-Bergers Sommarsång känns fint öppnande, innan den ryske bajanisten Vladislav Zolotarev blir representerad i barnsvit nr3. Kring en bordunton kretsar en livlig basrörelse i den första dansanta satsen. Ave Maria av Astor Piazzolla är ett lugnt, skönt stycke filmusik som inte verkar ha något slut, utan liksom sjunger sig själv flera varv. Ur barockrepertoaren spelas Svit HWV 434 för cembalo av Händel, och Air av Bach, och ur samma epok det stora verket för kvällen - Bachs Toccata och Fuga i d-moll. Fascinerande att i diskanten låter det ibland som orgelpipor. Och det är ett förvånansvärt stort basljud som kommer ur accordeonet. Ekoeffekterna i fugan åstadkoms genom att lägga hakan mot ett reglage som tillfälligt sätter oktavkopplen ur spel. Ett maffigt verk, verkligen skickligt framfört. Man imponeras av hanteringen av instrumentet - tyngden, balansen, disponeringen av ut och indrag i fraseringen, och att vänsterhandens rem inte får hindra virtuosens frihet. Sist ut är Zolotarevs Sonat nr 2, ett temperamentsfullt verk som frossar i instrumentets möjligheter. Första satsen är mycket variationsrik med bland annat bälgskakningar, och mycket charmfull i basens melodiska parti. I den andra satsen finns crescendon och diminuendon, och när den mustiga och folkdansartade tredje satsen byggs upp mot kulmen visar Kallis Bengtsson sin makalösa fingerfärdighet som får oss att applådera länge och innerligt. Eleonor Andersson SMP (Smålandsposten)
Det här var en högtidsstund Recensionen kommer snart! Ragnhild Oxhagen Ölandsbladet
Accordeonkungen Kallis är på visit Recensionen kommer snart Rune Engelbrektson VästerviksTidningen
Vacker och livfull musik i biblioteket Det vanligtvis tysta biblioteket i Vänersborg, livades upp ordentligt då Kallis Bengtsson kom på besök i lördags. Han är en av Sveriges främsta konsertaccordenister inom den klassiska musiken och det är inte för inte som han kallas för det. Han gav en upplyftande musikföreställning som passade både stora och små samt dem som inte ens trodde att de gillade dragspelsmusik. Kallis inledde konserten med svensk folkmusik. Det var en vacker inledning med stor tonvariation. Han fortsatte med stor fingerfärdighet under en timma med musik från världens alla hörn, från vacker och melodisk koreansk filmmusik till en livlig och imponerande spansk svit. Bland Kallis egna favoriter finns musik av Bach, Mozart och Grieg. En ovanlig variant av Mozart var Blinka lilla stjärna som han gjort om. Det blev en lång och rolig resa från vanlig version till av denna franska folkvisa till nästan oigenkännlighet. Sist ut skulle vara den andra sonaten av Zolotarov, men Kallis bjöd på ett extranummer och spelade Boeves psalm av Lars Hollmer. Något som uppskattades av de många människor som kommit till biblioteket denna lördag för att lyssna. Caroline Johansson TTELA (Trollhättan tidning)
Kallis solo trollbinder Soloaftnar med udda instrument riskerar att bli lite enahanda. I varje fall är detta en farhåga som kan avskräcka publiken och få konsertarrangörer att föredra ensembler. Kallis Bengtsson som är en av Sveriges främsta utövare på accordeon fyllde en hel konsert med solostycken för sitt instrument visade hur otroligt mycket det går att göra med det. Arrangemanget av Vivaldis vintern lät som en hel orkester. Mozart variationerna av Blinka lilla stjärna påminde om de välkända pianovariationerna. Präludium och fuga i a-moll av Matyas Seiber brusade som en mäktig kyrkorgel. Kallis Visade en imponerande förmåga att variera sitt spel och inte minst att nyanserat frasera melodier och stämföring. Med det variationsrika programmet som spände från barocken till fram till 1900-talet visade Kallis inte bara en musikalisk bredd utan också en flyhänt teknisk briljans. Som extra nummer spelades variationer över en välkänd rysk folkvisa. Stycket passade Kallis och hans instrument så fint och fängslade med sitt vemod och längtan, sin stillsamma passion. Förhoppningsvis får vi tillfälle att höra Kallis igen! Susanna Andersson Nordhalland
Förtrollar publiken På dragspelsgalan framträder Kallis som solist och förtrollar publiken med sitt spel. Att vara landets enda konsertaccordeonist förpliktigar, en uppgift som han virtuost hanterade och vann publikens gehör. Med toccata&Fuga i d-moll av Bach visade han mästerligt prov på instrumentets möjligheter och sin egen talang. Vi har fått möta en konstnär i ett framträdande med både klang och färg. Inger Hammar Gotlands Allehanda
En dragspelsvirtuos hade verkligen kommit till byn Det sades att en dragspels virtuos skulle komma till byn. Mormors lilla kråka brukar ju låta halvbra på midsommarafton, utfört av en halvfull pensionär. Men när Kallis Bengtsson satte fingrarna till verket och började dra i sitt instrument kunde man inte låta bli att rysa, så mäktigt var det. En dragspels virtuos hade verkligen kommit till byn. Han var inte halvfull. Däremot trodde man sig som åhörare ibland se dubbelt. För det lät som en hel orkester när Kallis spelade J.S.Bachs Toccata&Fuga i d-moll. Orgel, fiol och piano. Tre instrument i ett. Så lät det! och fingrarna rörde sig så snabbt att man knappt kunde urskilja konturerna. Den kände svenske kompositören Peterson-Berger hade ett öppet förakt mot dragspelsmusik. Trots eller kanske just därför valde Kallis att spela två av hans stycken: Sommarsång och intåg i sommarhagen, båda ur Frösöblomster. Hade Peterson-Berger suttit med bland publiken har jag svårt att tro att han inte skulle ändrat uppfattning. Jacob Martinsson Värnamonyheter
Musiken bjuder upp till dans under kyrkovalven Så drämmer han i med sommaren ur Vivaldis Årstiderna. Kaxigt. Fingrarna far som lärkvingar och bälgen hyperventilerar. Virtuost och imponerande. En sonat, orginalmusik för accordeon av ryssen Vladislav Solotariov avslutar anrättningen i Styrstad. Melodierna slingrar sig och rytmerna kränger. Musiken bjuder upp till dans under kyrkovalven. Michael Bruze Norrköpingstidningar
Ingenting verkar ospelbart på detta instrument Kallis Bengtsson spelar Vivaldis årstiderna, fugor av Bach eller en sonat av Solotaryov i rasande tempo till synes lika obehindrat. Ingenting verkar ospelbart på detta instrument. Tempoväxlingar, frasering, tonstyrka och rytmik är rikt varierande i Kallis Bengtssons händer Jan-Åke Noresson Göteborgsposten
Kallis, en musiker i internationell klass En musikalisk höjdpunkt gav Kallis Bengtsson vid sin konsert på söndagen. Hans spel satte fokus på ett utomordentligt klaverinstrument, i händerna på en musiker i internationell klass, Kallis Bengtsson. Han behärskar accordeon med stor skicklighet. Kallis repertoar var också givande musikspis. Först i Präludium&Fuga a-mol av en modernist, Matyas Seiber, med ett utspel från Bengtssons klaver som påminde om en kyrkorgel. Det visade hur hur väl detta kan passa in i kyrkomusiksammanhang. Våren ur de fyra Årstiderna av den oförliknelige Vivaldi, denna vackra musik fick här stor skönhet i accordeontoner med solistens finesser i registreringar, Liksom i sonat i g-moll av Vivaldis samtida, Scarlatti i Bengtssons sorbet, fint dämpande utspel med fina efterklanger i kyrkan. Ett dokumenterat storverk för orgel, men här för accordeon är Toccata6Fuga i d-moll av Bach. Jag blev i stunden faktiskt lika imponerad av Kallis, hans nyansrika och välfraserade spel som av Dame Gillian Weir, en av världens främsta organister. Den vackra Asturias av Albéniz spelade Kallis transponerad till accordeon. Hans satte personlig prägel på musiken med sitt konsertanta njutbara framförande. Musikaliskt hör detta hemma i den högre skolan, liksom den sentida musiken i Sonat nr 2 av Solotariov. Fin frasering och nyansering i harmoniserat spel på accordeon. Solotaryovs starkt stilistiska framtoning kändes också påtaglig med Kallis tolkning av sonaten. En underbar musikupplevelse, tyckte organisten när hon tackade solisten. Det får man hålla med om! Lennart Wikström Bohuslänningen Kallis visade stor skicklighet Musiken vi fick lyssna till var av stora kompositörer som, Scarlatti, Albentiz, Bach, Vivaldi och Solotariov. Kallis Bengtsson framförde dessa stycken så bra att ingen kunde tro att musiken var skriven för något annat instrument än just accordeon. Han visade stor skicklighet i teknik, t ex bälgskakningarna. Alla som provat på accordeon och gjort bälgskakningar vet. att lätt är det inte. När vi lyssnade till vintern ur de fyra årstiderna av Vivaldi fick Kallis oss att förstå att stråkorkestern är överflödig. Han spelade allt på accordeon! Vilket fantastiskt instrument! Jag gick nöjd och fylld av inspiration efter denna kväll. Agneta Bergström Tonvikt
Det Kallis gjorde hör till det finaste och bästa jag hört Programmet inleddes med sommarsång av Petersson-Berger. Detta stycke satte prägel på fortsättningen av konserten. Därefter kom Toccata&Fuga i d-moll av Bach. Denna Toccata är till sin natur ett tungt och maffigt stycke som fodrar mycket kraft och fingerfärdighet av solisten. Så skedde också men det hade inte skadat om stycket framförts lite "luftigare". Så kom fugan! Jag har hört många organister och accordeonister, och då oftast från vårt grannland Ryssland, framföra fugan på de mest skilda sätt men jag måste säga att det Kallis gjorde hör till det finaste och bästa jag hört. Ett underbart tempo och överhuvudtaget ett njutfullt framförande. Programmet avslutades med Sonat nr 2 av Solotariov. Avslutningsvis: Ett stort tack för en fin musikupplevelse som gav mersmak. Eric Forsström Dn |
